Just nu suger livet hårt. Mina älskade pälsbollar har flyttat, ögonen svämmar över av tårar.
Dessa små dryga, flugjagande, kattsandsprättande ljuvliga kryp. Ingen kisse som ska gosa fast jag borde kliva upp, ingen kisse som hoppar in i kylskåpet för att matte är för långsam med maten.
De kommer att få det bra hos svärföräldrarna, jag är säker på det, men de hör ju hemma HÄR.
Fan.
Jag vill inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Usch så hemskt =/ Varför måste du lämna bort dem, allergi? Jag sålde den andra av mina två katter, hon mådde inte bra hos oss. Ibland måste man göra sånt för de man älskar...
Ja, äldsta dottern är astmatisk. Jag med, men har gjort ett val att ha katt i alla fall. Det valet kan jag inte tvinga henne att göra...
/K
Skicka en kommentar